Statsminister Petteri Orpos regering kämpar mot fackrörelsen med tuffa tag, men kommer att möta motstånd. – Vi kommer på alla tänkbara sätt att protestera mot regeringens avsikter att trycka ned vanliga arbetstagare, skriver JHL:s ordförande Päivi Niemi-Laine.
Regeringen Orpos målsättningar om att minska statsskulden och öka sysselsättningsgraden är i sig goda målsättningar. Metoderna är emellertid orättvisa. Höginkomsttagares privilegier ökar medan de mest sårbaras ställning blir allt sämre.
Sådana besparingar blir sjukt dyra.
Sjukdagpenningen är ett lömskt exempel. En karensdag låter som ansvarstagande. Och ansvar i all ära, men vad betyder detta för en löntagares vardag?
För en cancersjuk arbetstagare kan karensdagar till exempel lätt orsaka över en månads lönebortfall utöver all oro och allt besvär sjukdomen för med sig. Samtidigt händer även annat: skatten på läkemedel höjs, folkpensionsindexet skärs ner, avgifterna för hälso- och sjukvård stiger och vården tilldelas mindre finansiering trots att inflationen hela tiden höjer kostnaderna. Sådana besparingar blir sjukt dyra.
Sämre möjligheter att byta yrke
Bakom de betydande nedskärningarna i löntagarnas arbetslöshetsskydd ligger en avog människouppfattning. I Finland är det exceptionellt ofta hälsoskäl som leder till arbetslöshet. Nedskärningarna är inte ens till någon hjälp när det gäller att balansera statens ekonomi.
Att vuxenutbildningsstödet slopas är oroväckande. Strukturella förändringar leder till att arbetsplatser försvinner, och samtidigt försämrar man betydligt folks möjligheter att utbilda sig till ett nytt yrke. Alterneringsledigheten slopas också, trots att det inte har några fördelar för sysselsättningen. För många har ledigheten tvärtom varit en möjlighet att studera samtidigt som arbetsgivaren omedelbart har fått tillgång till en ny sakkunnig.
Tack och nej till diktering och lönetak
JHL börjar höja organisationsberedskapen. Vi kommer på alla tänkbara sätt att protestera mot regeringens avsikter att trycka ner vanliga arbetstagare och skära ner i lågavlönade människors försörjning. Varje bransch måste ha rätten att avtala om sina löneförhöjningar utan att någon annan part fastställer ett lönetak. Det måste vara möjligt för lågavlönade branscher att ta sig upp ur lönegropen.
Vi kommer verkligen inte bara att se på om regeringen börjar omintetgöra arbetstagarnas grundläggande rättigheter, till exempel strejkrätten. Vi gör vårt allt för att den finländska välfärdsstaten, arbetsmarknadsmodellen och avtalssamhällets principer inte ska raseras.
Läs också: Vanliga frågor och svar om #VägandeSkäl